Ellok H0 Roco (7520170)

Till 25-års jubileet av dagens från Schweizerischen Soutch AG Roco (SOB) utökar 4/4 Den schweiziska sydöstbanan uppstod 2001 genom fusionen mellan de tidigare Bodensee-Toggbahn och sydöstlig järnväg. SOB driver ett nätverk av linjer på cirka 111 kilometer genom föralpenområdet från Bodensjön till Arth-Goldau. Sydöstra banan mottog 1967 sin första Re 4/4 III, som var försedd med driftnummer 41. Loket kommer från beställning av den första 50 Re 4/4 II från SBB. Loket levererades med en annan översättning, vilket innebar att det idealiska för de branta sträckorna på upp till 50 ‰. Den högsta hastigheten var bara 125 km/tim, men den nådde en timkraft på 200 KN. Jämfört med Re 4/4 II har en timkraft på 170 KN, men en maxhastighet på 140 km/h.
Den så kallade "gyllene stolen" kallades Re 4/4 III hos SOB, och grunden för en beställning av 20 lok av typ Re 4/4 III från Schweizerische Bundesbahnen (SBB). Mellan 1983 och 85 såldes tre av dessa lok (11351–11353) till SOB och fick därmed de löpande punkterna 42–44. Loken bik sig inte bara genom den gula skrivningen från SBB systerlok, utan framför allt också genom de så kallade privatbanastrålkastarna. Dessutom fick loken rektangulära buffertar, vilket gjorde det möjligt att skjuta pendeltåg. Lokomotiven användes för alla slags uppgifter. I de direkta snällorna mellan Romanshorn och Liszorn och från 1992 i den klassiska föralpen Express med vagnsenvagnen IV (EW IV vagn) från SOB, BT och SBB. Många andra uppgifter övergick de fyra loken, vare sig det gäller gods- och posttåg, pilgrimtåg eller byggtåg. Användningen av SOB:s egna fordon sträcker sig långt utanför det egna nätet. was SOB Re 4/4 III även skapade insatser långt från det egna nätet. Under åren 1994–96 byter de fyra loken mot SBB prototyp-lok Re 4/4 IV 10101-10104. Således sluter sig kretsloppet och loken tillbaka till SBB, där lok 41 fick nummer 11350 från SBB.

OBS! Vi beklagar att vi inte har hunnit översätta denna produkttext. Texten nedan är maskinöversatt från tyska.