Diesellok N MiniTrix T16802 Digital DC Sound

Diesellokomotiv serie 280
Förebild : Diesellokomotiv 280 005-0 från Deutsche Bundesbahn med dieselhydraulisk drivning och kraftöverföring via kardanaxel, axelföljd B'B'. Drifttillstånd ca 1976. Användning: Lätta rese- och godståg.

Diesellok DB-serien V 80 före andra världskriget var det inte för konstruktion av stora dieselloken i Tyskland att gå över till ett exemplar, där framför allt överföringen av prestanda var ett problem. Redan vid DRG kunde den hydrauliska växellåda som utvecklats av Fattinger klara testet för drift av dieselmotorvagn. Med hjälp av V 140 001, som byggdes 1935, kunde den hydrauliska kraftöverföringen för första gången med framgång användas för ett stort diesellok. Andra världskriget undergick dessa banbrytande försök, men i slutet av 1940-talet hade den unga federala järnvägen återigen fokus på utvecklingen av dieselloken med större prestanda och drev den snabbt framåt. En universalmaskin med två boggier avsedda för medeltunga spårnings- och växlingstjänster och en axellast på högst 15 ton var tänkt att användas även på sidospår. Kraftöverföringen bör ske från motorn via en hydrodynamisk växellåda och en axel till växeln och hjulaxeln. Som gemenskapsutveckling vid MünchenV:s järnvägsbyrå och industrin uppstod konceptet med V 80: Ett Diesellok med avancerad Mittelhållareenhet. Under den kortare monteringen fanns hela värmesystemet, under den längre motorn, kylsystemet och bränsletanken. Transmissionen befann sig i fordonets mitt under förarhytten. Boggi, ram och konstruktion var helt svetsad. Till att börja med fanns det två 800 PS-aggregat från Daimler-Benz och från MAN samt en 1.000 PS-maskin från Maybach tillgängliga. Fem V 80 levererades 1951/52 av Maffei och Mak. Som innovativ banare till en ny generation lok har de genomgått omfattande tester och måste naturligtvis också genomgå diverse förbättringar. Viktiga ändringar var att ersätta den ursprungliga värmepannan mot ett Vapor-Heating-aggregat och att ersätta de ursprungliga motorerna med MTU-typ MB 12V 493 med 1.100 hk effekt. Efter ett otillfredsställande försök i växlingstjänsten har lokaltrafiken i Frankfurt och Nürnberg, ofta med vändtåg, följts av en insats. Av erfarenhet från driften framgår snart att V 80 inte var en universalmaskin. För tågtjänsten på huvudbanan räckte den inte till och vid rangering hade den visat sig vara för ohanterlig och betungande. Från hösten 1963 bodde BW Bamberg alla V 80 där de användes i nästan alla tjänster på de viktigaste och bibanor där. Från 1968 datoranpassade som serie 280 loken har utvecklats som Splitterskuggning mellan 1976 och 1978. 280 010 gick 1977 till Hersfelden cirkelbanan. Därefter följde den, med undantag för de övriga maskinerna 280 002, Italien, som fick ett nytt undantag för privata järnvägar och tåg. När DB:s museumslook först fick V 80 002, men vid brand vid museumdepån i Nürnberg-Gostenhof den 17 oktober 2005 skadades den så allvarligt att dess rester måste skrotas. I oktober 2005, efter en privat samlare, återvände V 80 001 från Italien och är nu fullt upparbetat tekniskt och optiskt i DB-stil från 1970-talet. Som en ersättning för V 80 002 kunde DB Museum i juni 2008 köpa V 80 005, som fram till april 2013 hade genomfört ett yttre underhåll av ånglok i Meineringen i ursprungslackering som 280 005. I August 2013 kompletterade de riva 80 007, som Ludger Guttweins Deutscher Privatbahn GmbH återköpt och nu visuellt åter blivit smycke i DB-röd.


Modell: Inbyggd digital-dekoder och ljudgenerator för drift med mfx och DCC. Fyra drivna axlar, drivhjul. Framljus och bakljus växlar med färdriktningen, varmvita lysdioder, kinematik för kortkoppel. Framljus som växlar beroende på färdriktning, analog i drift.
Längd över buffert 80 mm.

OBS! Vi beklagar att vi inte har hunnit översätta denna produkttext. Texten nedan är maskinöversatt från tyska.