Ånglok H0 Märklin (039435) Digital AC Sound

Ånglok i serie s 3/6 "Hhaxige"
Magiskt - snyggt - elegant
Våren 1907 fick Maffei uppdrag att bygga ett Stillahavslokomotiv från Königlich Bayerischen Staatseisenbahnen. Med utgångspunkt i den badiska ”IV f” som har utvecklats i samma hus, utvecklade Maffei den bayerska s 3/6, som snart bör fascineras av generationer av järnvägsälar genom sin tidlösa eleganta framtoning, framför allt präglad av den fyrcylindriga motorn.

Ånglokomotiv i serie s 3/6 eller serie 18.4 den första maskinen lämnade fabriken i juli 1908. I tre byggnaderier levererade maffei ytterligare 16 maskiner som till stor del var identiska med de berörda byggserierna fram till 1911. Genom undantag från de första lokomotiven fick 18 maskiner (serie d och e, Maffei 1912/1913, driftnummer. 3624-3641) drivhjul med 2.000 mm diameter. På grund av detta var även ångpannorna i dessa maskiner högre. Just s 3/6, som togs i bruk 1912/13, blev ett mästerverk i de bayerska snälltågslok. De har visat sig vara utmärkta långgångare och har varit särskilt lämpade för snabba tåg. På så sätt transporterades D 57/58 mellan München och Würzburg (277 km på 3:20 h) och D 79/80 mellan München och Nürnberg (199 km på 2:15 h). Tyvärr slutade första världskriget med dessa utmärkta prestationer något senare. Vid DRG fick återstående maskiner med små hjul nummer 18 401-434, 18 461-478 och 18 479-548, ”hullaxigen” nummer 18 441-458. De senare har varit trogna sitt bayerska hem med få korta undantag. Alla ”hulligare” överlevde andra världskriget, men den federala järnvägstiden hade knappt någon annan maskin, nästan alla kördes ut under de första åren efter kriget. Ett undantag var endast det 18 451, eftersom det från och med februari 1950 stod till förfogande för lokprovningsanstalten i Göttingen. Där tog hon ett antal framstående resor, där långfärden den 2 maj 1951 fortfarande har en särskild ställning. För den nya dubbeldäckartåg som skall transporteras från Hamburg till München var körtiderna för den nyligen införda snabbtågbilen ft 56 fastställda. I själva verket kunde de 18 451 tiderna för flygtiderna hållas och till viss del till och med lätt kunna underskrida. Det mest anmärkningsvärda med den här resan var dock att tillryggalägga en 820 km lång sträcka i långa körtimmar med bara ett 40 år gammalt lok och utan mellanfall. Vid ankomsten till München var elden lika bra som den hade kunnat klara av ytterligare 100 till 200 km 18 451. Från och med april 1952 kunde provningsanstalten sedan avstå från loket och stänga av det. Fram till 1958 upptogs den i AW Ingolstadt på ett exemplariskt sätt, återfördes till ursprungsläget och överlät till tyska museet i München som en gåva, där den, som den enda kvarvarande ”höghaxiska”, fortfarande är en hedersplats.

Förebild: Snabbtågslokomotiv ur bayerskt serie s 3/6 med kolsläptender 2'2 T32,5. Kungsiglig Bayerische Staatseisenbahnen (K.Bay.STS.B.). Underbyggnadsserie d, "Höglastaxige" med 2.000 mm drivhjuldiameter. Driftnummer 3627. Drifttillstånd ca 1912.

Modell: Med digitaldekoder mfx och många ljudfunktioner. Reglerad högeffektsdrivning med klockformad armatur och svängmassa i pannan. Tre drivna axlar Lokomotiv och tender huvudsakligen i metall. Filigrant chassi i metall med genombruten krenram. Fri sikt av chassilådet. Framljus med två lysdioder, som växlar beroende på färdriktning i drift. Digitalt omkopplingsbar. Separat kopplingsbart tågmötande ljus. Lampor vita. Belysning med underhållsfria, varmvita lysdioder Seriemässigt inbyggd röksats konventionell i drift. Detaljerad visning av förarhytten, förarhyttsbelysning digitalt kopplingsbar. Kortkoppelkinematik mellan lok och tender med "vitrinbelysning". Tender med kuliss-styrt kortkoppel i NEM-koppelficka. Höjd med buffertar på framsidan enligt NEM. Fina rökkammardörr-framsteg, krokkoppling och luftslang för tender bak samt skyddsrör för kolvstänger medföljer.
Längd över buffertar: 26.7 cm.

OBS! Vi beklagar att vi inte har hunnit översätta denna produkttext. Texten nedan är maskinöversatt från tyska.