Diesellok N Liliput L162590 Digital DC

Smålok i grupp III.

Prestandaklassen III infördes 1956 av Deutsche Bundesbahn för smålok med en effekt på mer än 150 hk, eftersom det fanns behov av starkare lok som också kunde användas i överlämningstjänst för tyngre godståg. Smålok skapades med byggrisbeteckningarna Köf 10, Köf 11 och senare BR 331, 332, 333 och 335, från spåren från DB har man sedan 50-talet inte längre kunnat föreställa sig och de står fortfarande outtröttligt i dag på många industri- och arbetsbanor både inom- och utomlands.

Köf 10/11 eller serie 331/332
Företaget Gmeinder utvecklade till att börja med åtta prototyplok, varav vardera tre Köf 10 (senare BR 331) och Köf 11. Effektöverföringen skedde via kedjor, vilket redan was tidigare. DB beslutade sig för att köpa Köf 11, den senare serien 332. Totalt upphandlades 312 serielok. Den första byggserien fram till Köf 11 036 hade de gamla enhetsklatterarna från DB, från Köf 11 037 användes nya, fast inbyggda lampor. Vid byggandet av Köf 11 deltog förutom Gmeinder även lokfabrikerna Jung Jungenthal och Orenstein & Koppel. Från och med 1990 har maskinerna gradvis lagts ned på grund av den minskade gods- och framför allt växlingstrafiken på järnvägarna, och den sista delen av 2002 var den officiella avstängningen från DB:s lager 332 262. Ett mycket stort antal av dessa maskiner har dock fått nya uppgifter på privat- och industribanor eller på museijärnvägar där de fortfarande används.

Serie 333
Men Gmeinder fortsatte loken under pågående produktion och fick en ledad axeldrivning. Dessa maskiner, som inte skiljer sig i fråga om sina föregångare, levererades från 1968 till löpnummer 101 under den nya byggvarubeteckningen 333. Efter fyra års leveranspause upphandlades mellan 1973 och 1977 ytterligare 150 lok i serien 333 (från nummer 333 102), men optiskt sett gjordes en ny, förbättrad kylanläggning tydlig skillnad från tidigare lok. Totalt togs 251 lok i drift i serie 333, där även de tre företagen Gmeinder, Jung och Orenstein & Koppel var inblandade. I februari 1978 avslutades DB:s inköp av lok Totalt byggdes 571 maskiner, som alla är mycket bra beprövade.

Serie 335
Från slutet av 1980-talet var en stor del av loken utrustade med fjärrsändare för att spara personal. Dessa lok fick den nya modellnamnet 335. Under 2003 stängdes dock radiosändaren på nytt för några av 335, eftersom de inte längre behövdes. Många 335-pack är fortfarande i drift hos DB AG, delvis utan fjärrstyrning än BR 333.


Tekniken
Modellernas chassi och höljen består, med några undantag, av metall för att uppnå så mycket vikt som möjligt. Extra hög vikt har lagts vid optimal strömförbrukning så att loket kan klara sig även i krypläge. Till exempel är loket utrustat med en så kallad pendelaxel (i insider-kretsar även kallad ”fälleraxel”). På grund av den mycket smala axelnivån på loket är det dock möjligt att ett hjul inte kan komma i kontakt med vissa växlar, eftersom det bara hänger ”i luften”. Det är inget misstag och tekniskt oundvikligt. Men i regel hjälper den integrerade svängmassan och elektroniken över sådana problemställen eller över små smutspartiklar på spåren.
Som motor använder vi den redan beprövade klockankarmotorn i ångloket, som säkerligen gör det så att loket har tysta och säkra köregenskaper. När det gäller drift har vi på grund av lokets storlek gått nya vägar: Remdrivningen är kraftfull och mycket tyst!
Loket är från fabriken utrustat med en integrerad dekoder från ESU som motsvarar LokPilot Micro. Den kan köra loket mjukt även vid analog drift och även styra tillräckligt långsamt – du behöver bara dra på transformatorn / styrenheten lite för att fortsätta. Såtillvida är loket även analogt kompatibelt.

Utseende
När man ser till måtten och detaljerna är största vikt lagd för att visa vägen - på så sätt får t.ex. varje variant exakt lampform (gammal eller ny), takutrustning eller till och med förarhytt, som även förebilden har eller hade under den valda perioden. Enbart takutrustningen har många möjligheter genom olika takfönster eller takantenner och deras position på taket. På baksidan av hytten finns beroende på lok antingen en slät bakdel för hytten eller olika lådor som beror på den tekniska utrustningen. Även ledningsdragningen, sidoledstänger och en sidomank kan variera.
Trots modellens tillförlitlighet finns alla Filigrana detaljer. Stegrosterna på sidan är genombrutna i fin metall-etsning, de optiskt markanta perforeringarna i chassit finns, en kontrollpanel i förarhytten är antydd. Ett extra buffertbalk medföljer varje lok, med vilket ledningarna och kopplingskrokarna vid behov kan uppgraderas, t.ex. för användning i vitrinskåpet. På modeller där förebilden har en automatisk rangeringskoppling, är en sådan koppling redan monterad och avtagbar för att ge så stor optisk effekt som möjligt.

Den elektroniska kopplingen
Det bästa med loket är den av Liliput UTVECKLADE funktionen, som kräver varje digitalt växellok i framtiden: Den elektroniska kopplingen. Med dekoder och funktionsknappar på den digitala styrenheten eller på lokets båda sidor kan kopplingen lyftas var som helst på anläggningen och därmed kopplas ett tåg eller bara en enda vagn ur. Vid analog drift är den elektroniska kopplingen utan funktion.
Fördel nummer ett:
Den elektroniska kopplingen är säkert inbyggd i loket, men den har ändå vändbar kopplingsupptagning enligt NEM 355, så att (vid analog drift och därmed inte användning av den elektroniska avkopplingsfunktionen) både en standardkoppling och kopplingar från andra tillverkare kan sättas in i kopplingsdosan enligt NEM.
Fördel nummer två:
Den elektroniska kopplingen fungerar både med standardkopplingen och med Fleischmann professionell Fleischmann koppling®. Det medföljer ett speciellt kopplingshuvud för inkoppling till den professionella kopplingen medan kopplingshuvudet för inkoppling till standardkopplingen redan är insatt. Adapter för ytterligare kopplingar är under utarbetande.
Och så här fungerar den elektroniska kopplingen:
Koppla ur (”kopplingsvaler”):
På din digitala central eller det digitala körreglaget ställer du först in i vilken riktning loket ska kopplas bort - eller åker dit där det ska kopplas bort. Du sätter loket upp och trycker F1. Loket kopplas ur i färdriktningen bak genom att ett stycke sätts tillbaka, kopplingen sticker ut och sedan ett stycke tas bort från det urkopplade vagnen. Du trycker på igen F1, klart!
Koppling (gäller endast för standardkoppling):
För att även enskilda vagnar enkelt ska kunna kopplas till loket utan att ”gå undan”, kör du helt enkelt in i den kopplade vagnen och trycker kort tidigare F2. Loket höjer den framåtliggande kopplingen och kopplas till vagnen. Tryck på igen F2, klart!
För båda funktionerna gäller: Om du råkar råka för länge eller för ofta till funktionsknappen för kopplingen, eller om du glömmer att stänga av den igen, stänger dekodern automatiskt av för att skydda magnetspolarna mot överhettning. Efter en nedkylningstid är det möjligt att trycka på kopplingen igen.


År 1964 byggdes loket Köf 11 122 av O&K med nummer 26359 och godkändes den 08.09.1964 av Deutsche Bundesbahn. Vid 01.01.1968 har loket omtecknats till 332 122-1. Ursprungligen lackerad i purpurpurröd 1983, skedde omlackering på det då aktuella färgschemat Oceanblå/elfenben, i Bremen-reparationsverket. Den 30.11.1995 avmönstrades BW Hamburg-Wilhelmsburg och skrotning 1998.

OBS! Vi beklagar att vi inte har hunnit översätta denna produkttext. Texten nedan är maskinöversatt från tyska.