Natenhet 12 V

was skiljer stabiliserade och ostabiliserade 12 V nätenheter?

Vid en konventionell 12V-nätenhet med transformator, likriktare och elektrolytkondensator för filtrering fanns det en ofula sidoeffekt: Om nätenheten inte belastats, kunde utgångsspänningen uppgå till 16 - 17 V.

Orsaken till detta skenbart felaktiga beteende var kondensatorn (K), som kunde laddas upp till toppvärdet på halvaxeln. Så fort nätenheten belastats med en lämplig förbrukare, gick spänningen tillbaka till det normala värdet på ca 12 V.

För konsumenter med låg strömförbrukning fanns det då en risk för att de fick för hög spänning. Av denna anledning har stabiliserade nätenheter utvecklats, som ger ut stabiliserad utgångsspänning. Oavsett hur stor börda en konsument utsätts för.

Nya nätenheter måste uppfylla vissa minimikrav i fråga om effektivitet och tomgångseffekt i enlighet med ekodesigndirektivet. Dessa gränsvärden kan till största delen inte nås med klassiska nätenheter, som innehåller en nättransformator. Därför finns nu nästan uteslutande elektroniskt switchade nätenheter tillgängliga. Dessa uppvisar ingen nämnvärd spänningsöverökning vid tomgång.

was är en switchad nätenhet 12 V?

För en switchad nätenhet riktas 230 V nätspänning likriktat med en likriktare (GR) och jämnas med en kondensator (K1). Den resulterande likspänningen omvandlas via en transformator (TR) till en elektronisk brytare (transistor).

Denna transistor (T1) öppnar och stänger strömkretsen genom transformatorens primärspole flera tusen gånger per sekund. På så sätt induceras en spänning på transformatorns sekundärsida, som också är likriktad (D1) och utjämnad (K2).

En regleringssteg (RS) ser till att pulsbreddsmodulering (PWM) på primärsidan endast tillför så mycket energi som behövs på sekundärsidan.

För att den galvaniska separationen av primär- och sekundärsidan ska bibehållas används en optokopplare (OK) för överföring av kontrollinformationen. Den höga taktfrekvensen gör att transformatorn och laddningskondensatorerna kan ställas in betydligt mindre än en vanlig nätadapter med transformator.

Den switchade nätenhetstekniken ger en låg vikt och samtidigt en hög verkningsgrad för nätenheterna.

was utmärker sig med en 12 V RESEADAPTERSNINGSnätadapter?

Hur hittar ICH den passande 12 V nätenheten?

När du väljer lämplig 12 V nätenhet finns det några enkla frågor som snabbt och säkert leder till rätt produkt:

1. Ska det vara en nätenhet för fast spänning på 12 V?

Om bara en förbrukare ska försörjas med 12 V, finns en nätenhet för fast spänning. Om nätenheten ska användas växelvis för flera förbrukare med olika driftspänning erbjuds nätadaptrar med inställbar utgångsspänning.

2. Hur hög måste den maximala utströmmen vara?

Om nätadaptern endast är avsedd för en förbrukare, kan max. utgångsström riktas till denna förbrukare. Om förbrukaren behöver 800 mA, måste nätadaptern även kunna leverera 800 mA vid kontinuerlig drift. Med komponenttoleranser eller i vissa driftssituationer kan en konsument ha högre strömbehov än vad som angetts. I detta fall är det bättre om nätadaptern klarar 1000 mA och på så sätt även den ökade strömbehovet tillförlitligt kan täcka.

Om nätenheten är avsedd för flera förbrukare, måste den väljas efter den enhet som har det högsta strömbehovet.

3. Vilken anslutning behöver ICH?

Med blotta ögat kan det ofta inte tydligt ses om förbrukarens lågvoltsanslutning kräver en DC-kontakt med 5,5/2,5 mm eller 5,0/2,1 mm (ytterdiameter/innerdiameter). Men även vid telepluggar är det inte genast klart vilken teleplugg som krävs. Här måste man i den tekniska dokumentationen av förbrukaren se efter vilken DC-kontakt som behövs. I anslutning till detta ska det kontrolleras om den nödvändiga anslutningskontakten är eller kan monteras på kabeln på nätaggregatet.

Om nätenheten är avsedd för olika apparater, vore ett exemplar med en mängd olika anslutningsadaptrar det bästa valet. På så sätt har varje förbrukare en passande anslutningskontakt.

4. Hur ska anslutningskontakten vara Polerad?

Precis som DC-kontakten är även polningen av kontakten olika från enhet till enhet. För att komma till rätta med detta problem har vissa tillverkare av nätenheter separat löst de olika anslutningsdonen. Lågspänningsledningen har det nödvändiga uttaget, till vilket de olika kontakterna kan anslutas. Om polningen inte stämmer kan polningen i lågvolts-kontakten ändras genom enkel borttagning, vridning och återanslutning.