Säkringar används för att avbryta elektriska kretsar när en strömstyrka som krävs för en viss tid överskrids. Därmed uppfyller den en skyddsfunktion för ledningar och enheter. Samtidigt minskas risken för skador på personer. Säkringar kallas även överströmsskyddsanordningar, eftersom de skyddar ledningar och apparater mot s.k. överströmmar, när mer ström flyter än vad man önskar. De två överströmmar som kan uppstå är överbelastade strömningar på grund av för många förbrukare och sådana genom kortslutningar. Överbelastningsströmmar kan till exempel uppnås genom överbelastning av enskilda förbrukare inom en krets.

Dessutom skyddar säkringar mot stark ström genom oavsiktliga kortslutningar, om spänningen mellan två potentialer går mot noll genom för lågt resistiva motstånd. Denna effekt kan uppstå genom defekter i apparater, t.ex. genom isoleringsavbrott, inverkan av vatten, överhettning eller mekanisk överbelastning. Säkringar skyddar dessutom ledningar och komponenter mot felströmmar genom felkopplingar.

Med dess grundfunktion kan säkringar uppfattas som elektriska motstånd som kan avbryta strömflödet helt. Detta sker när strömstyrkan överskrider ett fördefinierat tröskelvärde och kan göras både mekaniskt och med elektrisk hjälp.

Säkringar används i praktiskt taget alla kopplingsnät, från fördelningsskåp inom industri- och husinstallationer till små elektroniska kretsar och i apparater samt i fordon. 

• Säkringar med omkopplingsfunktion är däremot mångfaldiga urskiljbara. . Dessa kopplar automatiskt av strömkretsar vid överbelastning, kortslutningar och felströmmar. Avstängningsmekanismerna kan vara av termisk natur, och de kan även ta tag i vid överbelastning. Andra mekanismer är elektromagnetiska. I strömbrytare är manuell utlösning möjlig när som helst, vilket är särskilt viktigt för reparationer och underhåll. Ytterligare ett sätt att utlösa en ledningsskyddsbrytare består i förkoppling av speciella moduler som jordfelsbrytare.

Så kallade självåterställande säkringar är kalledare som vid höga temperaturer tar emot högre motståndsvärden och sedan automatiskt avbryter strömflödet från ett visst värde. Kabelförmågan är återställd så snart komponenten har svalnat.

Utlösningskarakteristik för varje säkring anges direkt på komponenten med hjälp av delvis standardiserade termer och ger information om överbelastningsutlösning och kortslutningsutlösning, både i strömstyrka och tid. De vanliga standardtyperna anges med följande bokstäver:

B : Standardledningssynpunkt

C : denna typ används för kretsar med högre inkopplingsström, t.ex. för maskiner.

D : säkringar av typ D används i kretsar med kraftigt induktiv eller kapacitiv last, t.ex. i kondensatorer eller transformatorer.

E : för SLS huvudströmbrytare används ”exakt”-säkringar.

Z : säkringar med beteckningen Z har en hög nätimpedans och används som skydd för halvledare.

K : beteckningen K är ”kraft” för säkringar och används vid höga inkopplingsströmmar. De har en känslig överbelastningsutlösning.

Vad är viktigt vid hantering av säkringar?

För att uppfylla alla försiktighetsåtgärder vid hantering av elektriska kopplingar på ett korrekt sätt får de endast förses med de avsedda säkringarna. Arbetet på dessa kretsar bör dessutom uteslutande utföras av utbildad personal.

Smältsäkringar bör inte överlappa eller överbryggas efter utlösning, utan bytas ut mot nya säkringar, eftersom det annars finns en säkerhetsrisk.

Vilken säkerhet används för vad?

Vilka säkringar som används för en fördelardosa, en liten brytare och för andra installationer beror på olika faktorer. De parametrar som krävs för säkring är i princip strömtålighet, utlösningskarakteristik och tröghet, märkspänning, märkström, penetrationsflöde och lägsta urströmningshastighet.

Hur länge är livslängden på säkringar?

Smältsäkringar förstörs irreversibelt efter utlösning och måste under alla omständigheter bytas ut. Kopplingsbara säkringar har livscykel, som anges av respektive tillverkare i kopplingsförlopp. De kan sträcka sig upp till femsiffrig nivå.