bulkycostscartcheckbox-checkedcheckbox-uncheckedclosecomparison Folder home hook iso list Magnifier NEU picto-tablerating-stars star tooltip warning wishlist

Rådgivare

Texten nedan är maskinöversatt från tysk originaltext.

Värt att veta om mätapparater är belagda med skikttjocklek

Skikttjockleksmätarna finns redan sedan mitten av 1950-talet, men de första enheterna är begränsade till bestämning av skikttjocklek på lack och andra korrosionsskyddbeläggningar på stål. De var måttligt noggranna och föga användarvänliga. Under tiden kan skikttjockleksmätarna mäta praktiskt taget alla ytskikt på alla underlag. Hur de fungerar får du reda på i vårt råd.

  • Was är en skikttjockleksmätare?

  • Vilka typer och typer av skikttjocklek mätinstrument finns det?

  • Kriterier för skikttjockleksmätare - vad är det som är viktigt?

  • Sammanfattning: Köp rätt skikttjockleksmätare

  • Vårt praktiska tips: Skapa perfekta mätförhållanden

  • FAQ - vanliga frågor om skifttjocka mätinstrument

 

Was är en skikttjockleksmätare?

En skikttjockleksmätare mäter oförstörande tjockleken på en beläggning på metalliska underlag. Skikttjockleksmätare kallas ofta lackskiktsmätare eller lacktjockleksmätare. Beroende på modell är dock lack inte de enda beläggningarna som kan mätas med en modern digital skikttjockleksmätare.  

Beroende på om man vill mäta skikttjocklek på järnhaltiga metaller eller icke-järnhaltiga metaller används olika mätmetoder. För magnetiserbara underlag drar man nytta av magnetisk induktion. Här skapar antingen en permanent magnet eller en liten elektromagnet ett magnetfält vars styrka sedan mäts med en hallsensor eller en sekundärspole.

För icke-magnetiska, men elektriskt ledande bärmaterial (till exempel aluminium, koppar, mässing, zink och många sorter av rostfritt stål) används virvelströmsmetoden. Detta ger ett magnetiskt växelfält med virvelströmmar i grundmaterialet, vars styrka sedan används för att bestämma skikttjocklek.

En annan metod använder ultraljudsvågor för att mäta, där de flesta apparater är mer lämpade för mätning av relativt tjocka skikt, på grund av ett relativt högt mätområde på ca 1 mm uppåt. Sådana styrkor kan till exempel hittas i brandskyddsbeläggningar, marina områden och särskilt korrosionsskydd.

En annan anordning är de så kallade tjocka mätinstrumenten, som i regel inte kan differentiera och mäta en beläggning på ett grundmaterial, utan mäta den totala materialtjockleken upp till ca 300 mm.

Skikttjockleksmätare används för att fastställa om lack appliceras i rätt tjocklek eller för att kontrollera styrkan hos andra beläggningar som zink, emalj eller PTFE. Detta fungerar dock inte bara på lack och andra regelrätta beläggningar, utan även på folie, tejp och skyddsband. Speciellt vid skikttjockleksmätning från lack inom fordonsområdet, kan en lackering efter en olycka eller korrosionsskada relativt lätt fastställas, eftersom ett märkbart högre mätvärde tyder på en efterlackering. Därför är skikttjockleksmätarna nu ett standardverktyg för utvärderare, experter och bilhandlare.

 

Vilka typer och typer av skikttjocklek mätinstrument finns det?

Skikttjockleksmätare finns både i versioner för mätning av skikttjocklek på järnhaltiga metaller och för icke-järnmetaller. Båda mätområden i en enhet är dock ofta kombinerade, och för mätinstrument med fast integrerad sond är dessa anpassade för båda metoderna.

Skikttjockleksmätare med kabelbunden, extern sond tillåter ofta utbyte mot andra mäthuvud, till exempel för mätning av järn- eller ickejärnmetaller, eller för att kunna ta hänsyn till olika skikttjocklekar och eventuellt begränsade utrymmen eller mycket små mätytor.

Speciella (oftast relativt dyra) skikttjockleks-mätare kan till och med mäta styrkan på beläggningar på vissa icke-metalliska grundmaterial. För detta ändamål används en utvändig ultraljudsmätning, med vars hjälp de olika ljudbredbandshastigheterna i de olika materialen utvärderas. Beläggningens tjocklek och bärarmaterialets tjocklek visas då.

Skikttjockleksmätare finns idag endast i digitala utföranden. Beroende på utrustning har de ytterligare funktioner som automatisk avkänning av underlag, displaybelysning, min./max.-visning, hållfunktion, larmfunktioner för mätvärdesöver- eller underskridning, mätvärdesminne, PC-gränssnitt och programvara för utvärdering och dokumentation på datorn.

Mycket enkla modeller som är avsedda för snabb kontroll av eventuell lackering på motorfordon har ofta bara tre olikfärgade LED:er som vardera har ett skikttjockleksområde. De tillåter ingen skikttjockleksmätning med mätvärde, utan används bara som indikator.

 

Kriterier för skikttjockleksmätare - vad är det som är viktigt?


Mätning ska inte uteslutande utföras på stål- och järnunderlag, är en apparat för järn- och ickejärnmetaller den betydligt universella varianten. Särskilt inom bilbranschen finns det en trend mot ökad användning av aluminiumkomponenter, som inte kan undersökas med en ren Fe-Mode-modell.

Inspektörer och underhållspersonal drar nytta av omfattande utrustning, såsom automatiskt val av mätläge och möjlighet till lagring av mätvärden samt utvärdering och dokumentation.

I princip är utrustning med utbytbara kabelsonder som kan användas flexibelt, eftersom de möjliggör avläsning av apparatdisplayerna även på ogynnsamma ställen och anslutning av olika sontyper.

 

Sammanfattning: Köp rätt skikttjockleksmätare

Arbeta oftare med olika grundmaterial, då är en skikttjockleksmätare med automatisk materialavkänning det rätta valet. För mätningar på svårtillgängliga eller trånga ställen lämpar sig mätare med förskjuten sond bättre, en displaybelysning kan också vara till hjälp.

Viktigt är mätområde och mätnoggrannhet. Båda måste vara anpassade till det avsedda ändamålet. En exaktare mätvärde av skikttjockleken levererar i princip apparater med tvåpunktskalibrering.  

För skikttjockleksmätning av lackskiktet på motorfordon räcker ofta relativt prisvärda skikttjockleksmätare i nybörjarklassen, men dessa lämpar sig nästan alltid bara för stålplåtar och inte för aluminiumkarossdelar.

 

 

Vårt praktiska tips: Skapa perfekta mätförhållanden

Alla ytor ska vara rena och torra vid mätningen. Minsta materialtjocklek och minsta erforderliga mätyta får inte underskridas för att undvika mätfel. På samma sätt får en eventuell böjning av ytan inte vara mindre än den minsta tillåtna krökningsradien. Före varje mätning bör nollpunktskalibrering av instrumentet göras med hjälp av ett obehandlat materialprov för att uppnå största möjliga noggrannhet. Se även till att välja rätt mätläge för ferromagnetiska underlag eller icke-ferromagnetiska material.

 

FAQ - vanliga frågor om skifttjocka mätinstrument

Lackeringar består ofta av flera skikt – was får ICH som mätresultat?

Oberoende av lackeringen är tjockleken på hela lackskiktet, som till exempel summan av fyllmedel, grundfärg, täcklack och klarlack mäts och visas.

Hur ser ICH ut om grundmaterialet är en järnmetall (Fe) eller en icke-järnmetall (NFE)?

En enkel metod är en provning med en vanlig, liten magnet: Fäster den på provobjektet, är en järnmetall. Om det inte finns någon dragningskraft ska en icke-järnmetall antas.