Klassisk SATELLITANTENN monterad på antennmast.

De två korta trådtrådarsdelarna är själva SAT-antennerna.

Eftersom TV-satelliterna med en frekvens på 10,7 till 12,75 GHz (10,7 till 12,75 miljarder vibrationer per sekund) sänder, är de nödvändiga mottagarantennerna bara några millimeter långa. För att kunna ta emot båda mottagarnivåerna är en antenn-trådspenna horisontell och den andra vinkelrät placerad.

Denna lilla trådspikar är monterad i en brusfri omvandlare (LNB för Low Noise Blockkonverterare).

I denna LNB förstärks sändarsignalerna och omvandlas till frekvensområdet från 950 till 2.150 MHz. Dessa frekvenser kan sedan ledas via koaxialkabel utan problem. Men LNB-enheter kan ännu mer.

I vår guide har vi sammanställt allt som är värt att veta via LNB-enheter.

Satellitparets uppgift är att reflektera och bunta ihop dem.

För att få en tillräckligt stark signal tillgänglig på de korta antennstiften i LNB-enheten används en reflektor.

Som ett brännglas fångar reflektorn upp sändarsignalerna och buntar dem samman i LNB:s ingång (feed).

I den landbaserade bemärkelsen kallas SAT-reflektorn ofta även som SAT-antenn, was tekniskt men inte helt korrekt.

De egentliga antennerna sitter dolda i LNB-enheten.

Termen SAT-nyckel används redan i det här fallet.

Mottagaren styr LNB och kopplar om programmen.

När sändarsignalerna överförs från LNB-enheten till en ”kabelkompatibel” frekvens kan de överföras till SAT-mottagaren.

SAT-mottagaren kan antingen vara en fristående enhet eller också direkt inbyggd i en tv.

Viktiga uppgifter för SAT-mottagaren är försörjning och styrning av LNB-enheter/multiomkopplaren, programomkoppling och driftsättning av bild och ljud för TV:n.

En multiomkopplare fördelar SAT-signalerna till respektive deltagare.

För SAT-system med flera deltagare används multiomkopplare. En multiomkopplare har fyra SAT-ingångar, till vilka i regel en Quattro-LNB är ansluten. Därmed finns det på ingångssidan i det nedre frekvensområdet på 10,7 - 11,75 GHz (Low-Band) och i det övre frekvensområdet på 11,8 - 12,75 GHz (High-band) de horisontellt och vertikalt polariserade sändarna.

Beroende på vilket program användaren vill se, ger SAT-mottagaren via antennledningen en likspänning på 14 V för vertikalt polariserade sändare eller 18 V för horisontellt polariserade sändare. Om sändare ska tas emot i det övre frekvensbandet överlagrar mottagaren likspänning med en 22 kHz styrsignal.

Multiomkopplaren känner av spänningen eller styrsignalen som matas till varje utgång och ansluter utgången med den tillhörande ingången.

Den horisontella inriktningen efter konstruktionens längdgrad.

Satellitens exakta position ska anges med en vinkel som anger den vinkel som ligger väster (W) eller öster (E) från nollmeridianen. Nollmeridianen är en halvcirkelformad linje som går från nordpolen till sydpolen genom Londons stjärnförväntningar.

För att kunna kontrollera monteringsplatsen för EN SATELLITANTENN måste man veta var satelliten befinner sig och vilken position (i förhållande till nollmeridianen) monteringsplatsen befinner sig.

I Tyskland°° kan man komma i fråga för byggplatser från ca 6 E (i västra Tyskland) till 15 E (i östra Tyskland) öster om nollmeridianen.

Om t.ex. en° SAT-antenn° i München-området (ca 12 öster om nollmeridianen) ska kunna ta emot Astra SAT-systemet på 19,2 E, måste antennen först riktas söderut.

Detta är nödvändigt eftersom satelliterna är placerade på den geostationära banan ovanför ekvatorn. Den exakta riktningen är 7,2° ”vänster” från söder (19.2° E – 12° E = 7,2° E) om man står bakom spegeln.

Ju längre norrut, desto brant står antennen.

Hur brant en SAT-antenn måste stå (elevation) beror också på den mottagna satelliten och på monteringsplatsen. I princip kan man säga att ju längre söderut byggnadsplatsen ligger, desto starkare måste spegeln riktas uppåt.

När det gäller satellitsystemet Astra till 19,2° E är den i norra Tyskland ca 27°(se bild A) och i södra Tyskland ca 35°(se bild B).

Många hållare på SATELLITANTENNEN har lagt på en skala, där elevationen kan förinställas redan före montering på monteringsplatsen. Skalorna är inte särskilt exakta, men de kan som grövre anus vara användbara.

SATELLITSYSTEM får inte skuggas av hinder.

Ofta ser man SAT-antenner på ovanliga monteringsplatser, t.ex. under utskjutande takspån, under balkonger eller bakom buskar. Då frågar man sig helt rätt: Fungerar det fortfarande riktigt, eller avskuggas antennen delvis av taket, balkongen eller växterna?

Medan den sidliga (horisontella) mottagarriktningen fortfarande relativt lätt kan kontrolleras med en tänkt förlängning av LNB-armen, ser det redan svårare med den vertikala mottagarriktningen.

Vid tveksamma fall kan tabeller hjälpa till ytterligare eller man använder en SAT-vinkelmätare

Ingen förspänning av avskärmningen får ha kontakt med mittledare.

Anslutningen av ett SAT-system är ganska enkel, eftersom endast koaxialkabel måste monteras mellan de olika komponenterna. 

Vid montering av F-kontakter är det dock viktigt att se till att kablarna inte kommer i kontakt med kabelns mittledare (plus-anslutning) på grund av flätan av avskärmningen.

I så fall skulle visserligen säkringen i SAT-mottagaren, men LNB-enheten saknar matningsspänning och SAT-mottagningen skulle inte fungera.

Om en befintlig kabeldragning används, måste man se till att dold fördelare, filter eller antennuttag är dolda. De har delvis inbyggda kondensatorer, som avbryter likspänningsförsörjningen för LNB-enheter.

För en deltagare är installationen mycket överskådlig.

Högkvalitativ SATELLITSÖKARE visar signalstyrkan och satelliten.