Rådgivare
Texten nedan är maskinöversatt från tysk originaltext.
Värt att veta om miniatyrsäkringar
Elektroniksystem blir allt mindre: Funktioner utförs av högintegrerade IC-kretsar eller mikroprocessorer, och externa komponenter finns i miniatyriserade konstruktioner. Detta leder till att kretskorten från moderna elektroniska komponenter klarar sig med betydligt mindre yta. Eftersom även sådana system måste skydda spänningskällor, konsumenter, kringutrustning och funktionella enheter från överbelastning, måste säkringar installeras i de kritiska kretsarna. Med 5 x 20 m² skulle dock de ganska små finsäkringarna eller säkringarna för sådana tillämpningar fortfarande vara för stora. Därför har man utvecklat mikrosäkringar, som ibland även kallas subminiatyrsäkringar. Miniatyrsäkringar används i strömförsörjning av apparater i hushålls- och underhållningselektronik samt i professionella elektroniksystem.
Hur bygger man på mikrosäkringar och vad säger man?
Hur specificeras mikrosäkringar?
Was beaktas vid val och drift av mikrosäkringar?
Hur bygger man på mikrosäkringar och vad säger man?
Precis som vanliga finsäkringar innehåller även små säkringar en ledare som smälter om den nominella strömmen överskrids under en längre tid och på så sätt bryter kretsen. Till skillnad från vanliga säkringar, vars smältledare är monterade i ett glas- eller keramiskt rör, är dessa säkringar av mikrosäkringar beroende på konstruktionen, t.ex. i cylinderformade eller rektangulära plasthöljen med radialt trådförsedda rör, i ett axial trådrör eller utformade som SMD-säkring, dvs. ett ytmonterat konstruktionselement utan anslutningstrådar. Som är konstruerad för montering direkt på kretskortet.
Förutom med smältsäkringar kan strömkretsar skyddas med PTC-säkringar. Det handlar om motstånd med positiv temperaturkoefficient. Om strömmen överskrider ett visst värde värms komponenten upp och motståndet ökar, was i sin tur minskar strömflödet. Efter nedkylning, tar den tillbaka det ursprungliga värdet. Till skillnad från smältsäkringar avbryts inte PTC-säkringar helt.
Hur specificeras mikrosäkringar?
Egenskaperna för säkringar är fastställda i den europeiska normen IEC 60127 resp. din en 60127-1, VDE 0820-1:2015-12. Precis som andra säkringar är mikrosäkringar utformade för en nominell ström, märkström, vid en betydande överskridning, t.ex. ca 1,5 gånger värdet, utlöser dem och avbryter strömkretsen. På grund av de små måtten ligger värdena för märkströmmar från mikrosäkringar i området från bara några mA till några få ampere.
Svarstiden fram till utlösandet, dvs. utlösningseffekten, varierar beroende på typ av säkring: För mikrosäkringar, som för andra säkringar av enheter, är måtten ”T”, ”M”, ”F” och ”FF” olika. Medan trög och medeltrög säkringar vid korta strömtoppar, t.ex. vid påslagning av en enhet, kan den snabba och ultrasnabba strömmen snabbt sättas igång. En säkerhetskopias aktuella ström-/tidskarakteristik är den viktigaste egenskapen i faktabladet enligt ett diagram.
En annan viktig egenskap för en säkring är brytförmåga. Detta anges i ampere vid ett maximalt spänningsvärde. Den beskriver den strömstyrka som är tillåten vid den högsta tillåtna spänningen för säkringen och som kan stänga av en säkring utan att orsaka skador på den eller på omgivande delar av kopplingen vid avstängningen. Om detta värde överskrids finns det risk för att säkerhetselementet ger en ljusbåge som kan utlösa sammansmältning eller brand när höljet placeras. På grund av den lägre volymen är värdena för kopplingsförmågan hos mikrosäkringar i regel lägre än för liknande säkringar med större mekaniska dimensioner. Typiskt värde för mikrosäkringar är till exempel 50 A vid 250 VAC, medan det för större säkerhetstyper kan vara flera hundra ampere.
Was beaktas vid val och drift av mikrosäkringar?
De skyddande kopplingsdelarna på elektronik eller elektronik anger märkströmmen och utlösningbeteendet för den säkring som ska monteras. Om det rör sig om områden där högre ström uppstår vid påslagning än vid drift, t.ex. om kondensatorer med större kapacitet laddas eller motorer startas, skall säkringar användas. Om du behöver skydda mikroelektronikkomponenter som snabbt kan förstöras vid överbelastning, måste du välja fvänster eller superfvänster säkringar.
Den elektriska manöverkraften skall vara sådan att den ström som erhålls vid kortslutning direkt bakom säkringen på grund av spänningen och det inre motståndet hos den krets som matar strömkretsen inte överstiger den ström som erhålls. Säkringen ska också vara konstruerad för att kunna ge maximalt förekommande spänning i utlöst tillstånd.
Eftersom det krävs en viss elektrisk effekt för att uppnå smälttemperaturen hos metall i säkringen, har dessa komponenter ett ohmskt motstånd. Ju lägre märkström en säkring har, desto högre är den. Det här ligger till exempel i en minisäkring för 50 mA på 12,5 Ω, was innebär att Märkström här uppstår ett spänningsfall på 0,625 V, som bör beaktas vid utformningen av den skyddade kopplingen.
Defekta säkringar får endast ersättas med samma märkström, manipulationsbeteende och växlingsförmåga. Om säkringen löser ut igen efter att den har gått ut, är felorsaken uppenbarligen inte undanröjt. Det är inte tillåtet att använda en säkring för högre märkström eller överbryggning, eftersom detta kan äventyra, förstöra eller till och med utlösa en spänningskälla och komponenter i den felsäkra strömkretsen. Som alla andra smältsäkringar blir även mikrosäkringar oanvändbara när felet uppstår och måste bytas ut efter det att felet har upphört. För att underlätta detta kallas även hållare eller sockel för vissa typer av säkringshållare, där mikrosäkringar enkelt kan sättas in. Andra utföranden måste lödas in och ut.
Mycket små säkringar som används på marknaden är RoHS-godkända.