Rådgivare
Texten nedan är maskinöversatt från tysk originaltext.
Värt att veta om metallfilmmotstånd
Motstånd finns i elektroniska kopplingar för många ändamål, bland annat för strömbegränsning som förkopplingsmotstånd, för spänningomkopplingar som arbetsmotstånd eller spänningsreducering som spänningsdelare. Som komponenter kan motstånd realiseras i olika former: De mest findliga versionerna inom elektroniken är kol- eller metallytskiktsmotstånd som axial hållmonterade komponenter.
Hur byggs metallytskiktsmotstånd upp?
Vilka egenskaper har metallytskiktsmotstånd jämfört med andra typer?
Hur specificeras metallfilmsresistor?
Vilka typer av metallskiktsmotstånd finns det?
Was följas vid val och drift av metallskiktsmotstånd?
Hur byggs metallytskiktsmotstånd upp?
I likhet med kolytskiktsmotstånd består även metallfilmsresistorer av en liten cylinderformad keramikkropp på vilken ett metallskikt är monterat. Till höger och vänster sitter metallkåpor för kontakt där vardera en axial vänt anslutningstråd är fäst. Motståndskroppen är överdragen med en skyddslack på vilken även den ringformade färgkodning som anger nominellt värde och tolerans.
Resistensvärdet, uttryckt i ohm (förkortning ”Ω ”), kohm (förkortning ”kΩ”) osv., bestäms av det specifika motståndet hos den påklistrade metallen och dess skikttjocklek. För att uppnå större värden, används kärnor eller vändformade spår i metallskiktet.
Vilka egenskaper har metallytskiktsmotstånd jämfört med andra typer?
Resistansvärdena för metallskiktstyper utmärker sig genom hög långtidsstabilitet och låg temperaturberoende. Den senare ligger på mindre än 50 ppm/K i genomsnitt, medan den kan vara högre och till och med negativ vid kolytskiktsmotstånd med en faktor på 10. Exempelvis innebär 100 ppm/K (parts per miljon Kelvin) att det nominella värdet vid rumstemperatur ökar med 0,01 % vid en temperaturhöjning på 100 grader. Liksom alla andra motståndstyper genererar även metallskiktsmotstånd en låg brusspänning , orsakar oregelbundna elektronrörelser i ledande material. För kolbaserade motståndstyper kan dock brusnivån på grund av andra fysikaliska effekter vara betydligt högre. Metall reagerar dessutom tåligare mot stor belastning. Därför är metallytskiktsmotstånd vid samma storlek lämplig för större elektriska prestanda än ett kolytskiktsmotstånd.
Hur specificeras metallfilmsresistor?
De viktigaste egenskaperna och tekniska uppgifterna för ett sådant element, som anges i databladen, är naturligtvis motståndsvärdet vid rumstemperatur och dess tolerans, temperaturfaktorn och den maximala elektriska belastbarheten . Även en maximalt tillåten spänning över komponenten anges. Observera att toppvärdet vid växelspänningar är betydligt högre än effektivvärdet. För användning i högfrekvensområden är även den parasitiska induktans hos byggelementet en viktig parameter. Den parasitära kapaciteten är mycket låg och inte relevant för de flesta tillämpningar.
Vilka typer av metallskiktsmotstånd finns det?
Den vanligaste formen är typ 0207 . Det är axial försedda med cylinderformade komponenter med en längd av 6,3 mm och en diameter av 2,3 mm. Detta utförande är lämplig för effekter mellan 0,5 och 0,6 Watt. Den mindre konstruktionen 0204 med en längd på 3,4 mm och en diameter på 1,9 mm kan belastas med 0,25 W. Dessa modeller är avsedda för klassisk THT-bestyckning (Through Hole Technology) av kretskort i 0,1-tums raster och även för fri ledningsdragning.
Metallfilmsresistor är blålackerade och färgkodning motsvarar standarden IEC 60757 (tidigare din 47002). Eftersom moderna produktionsprocesser möjliggör tillverkning av metallytskiktsmotstånd med mycket små avvikelser till respektive nominellt värde, finns dessa praktiskt taget tillgängliga i valfri mängd. Under tiden är metallytskiktsmotstånd i E96-serien med en maximal avvikelse på +/-1 % av standarden. Värdena är i geometrisk form graderade och överlappar varandra vid deras respektive toleransgränser. Det standardiserade värdeintervallet ligger mellan 0Ω och 10 MΩ . För att kunna ange de exakta värdena med färgkod räcker de tidigare vanliga fyra ringarna inte. Därför anbringas fem ringar på metallskiktsmotstånd, vars vikt är fastställd enligt din IEC 62-standarden. Ett användbart verktyg är ”vitrometer” som kan användas för att avkoda fyra och fem gånger fagiska färgringar i motståndskroppen.
Was följas vid val och drift av metallskiktsmotstånd?
Metallfilmsresistor är egentligen avsedda för alla användningsområden inom elektronik, eftersom det rör sig om särskilt pålitliga och långtidsstabila komponenter. De snäva toleranserna gör dem särskilt lämpliga för kretsar som kräver hög noggrannhet, t.ex. analoga mät-, styr- och regleranordningar. Det låga bruset från detta motstånd är fördelaktigt för förstärkarkretsar i lågfrekvensområdet så även för HiFi-användning.
Även om metallytskiktsmotstånd är mycket robust, bör de maximala tillåtna värdena för intilliggande spänningar och den omsatta effekten inte överskridas på kort sikt, särskilt på lång sikt. Även om ett sådant motstånd ännu inte har förstörts eller skadats vid kortvarig överbelastning kan det ha förändrat dess värden avsevärt och på lång sikt till och med utfalla. Den längsta livslängden vid överensstämmelse med de nominella värdena uppnås ett motstånd om det under drift inte blir varmare än 40° C.
Andra typer av motstånd, t.ex. Kolytskiktsmotstånd kan i regel utan problem ersättas med metallskikt. Omvänt är detta inte alltid möjligt, eftersom vissa parametrar endast kan uppfyllas av metallskikt.
Metallfilmsresistor finns i enskilda delar. För produktion levereras motståndet i stora förpackningar, så att de även kan bearbetas av bestyckningsautomater. För behov i laboratoriet eller serviceverkstaden har motståndssortimentet visat sig vara välbeprövat, där de viktigaste värdena för experiment eller reparationer står till förfogande i överskådlig form.
På grund av motståndskroppens små mått är de tryckta färgringarna mycket små och inte alltid lätta att läsa av. Därför rekommenderas att det faktiska resistansvärdet kontrolleras med en multimeter innan byggdelen monteras.