bulkycostscartcheckbox-checkedcheckbox-uncheckedclosecomparison Folder home hook iso list Magnifier NEU picto-tablerating-stars star tooltip warning wishlist

Rådgivare

Texten nedan är maskinöversatt från tysk originaltext.

    

Värt att veta om fiberoptik (fiberoptiska)-kablar, konfektionerad

  • Fiberkabel som dataöverföring

  • Nackdelar med LWL-kablar

  • Roll-Out av glasfibernät

  • Anslutning av glasfiberkablar

Fiberkabel som dataöverföring

Optiska fiberkablar har blivit ett viktigt datamedium i nätverkstekniken och utgör bland annat ryggraden i Internet. Det beror på att glasfiber ger en högre bandbredd än koppar och signalstyrkan inte avtar med längden på kabeln. Det optiska medium använder ljus för dataöverföring, som kan moduleras vid en betydligt högre frekvens än de elektriska signalerna via den klassiska kopparkabeln. Dessutom är fiberoptik mindre känsliga för störningar, was till önskat medium i miljöer med hög elektromagnetisk aktivitet. Förutom de vanligaste formerna för dataöverföring i datornätverk används fiberoptiska kablar för att ansluta enheter inom mät- och medicinteknik. I högsäkerhetsmiljöer spelar det också en roll att fiberkablar, till skillnad från kopparledningar, inte kan höras vid dataspionage via induktion.

Fiberoptiska kablar används företrädesvis i följande scenarier:

  • För att upprätta anslutningar med hög bandbredd, till exempel för videostreaming, datautvinning eller snabb synkronisering av stora datamängder
  • Vid överbryggning av långa avstånd för att minimera den hastighetsförlust som är i proportion till detta.
  • I miljöer med högt säkerhetsbehov, till exempel hos banker
  • I miljöer med hög elektromagnetisk förbelastning eller behov av hög elektromagnetisk kompatibilitet (EMC). Sådana miljöer finns till exempel inom medicinteknik och rymdfart.
 

Nackdelar med LWL-kablar

En glasfiberkabel medför dock även nackdelar. Till exempel är fiberoptiska kablar inte särskilt toleranta mot mekanisk belastning. Dragbelastningar eller små böjningsradier kan skada kabeln och störa dataanslutningen. Denna känslighet gör att man måste vara mycket försiktig vid dragning av LWL-kablar och att installationen därför normalt tar längre tid. 

Faufra till böjningsradien:

Ofta görs inga uppgifter om minsta böjningsradie (minimum radie) i den tekniska datan för den LWL-kabeln. I detta fall kan man med denna fras hjälpa till:

Minsta möjliga böjradie = 10 x ytterdiameter av LWL-kabel 

Därför har en fiberoptisk kabel med 5 mm ytterdiameter en minimal böjningsradie på 5 cm.

Vid förlängning bakom en golvlist bör man därför fräsa en tillräckligt djup spår i väggen i hörnen så att den minimala böjningsradien inte underskrids. Men med ett multifunktionsverktyg utförs det i en handvändning. 

 

Roll-Out av glasfibernät

Utvecklingen av fiberglasutrustning fortsätter i Tyskland. Idag är snabba dataöverföringshastigheter på upp till 100 Mbit/s möjliga för slutförbrukaren med en Internetanslutning.

För företag blir glasfibertekniken naturligtvis också allt mer intressant. Moderna anslutningstekniker gör det möjligt att använda glasfiber, till exempel genom befintliga gas- eller vattenledningar. På så sätt slipper du tidsödande byggnadsarbeten för att bygga om byggnaden. I detta sammanhang talar man om Fibre to The Baement (FTTB).

Fibre to The Home (FTTH) är det tal om när fiberledningarna sträcker sig ända till de enskilda bostäderna. Inom affärsområdet heter Fibre to the Desk (FTD), vilket innebär att man beskriver flytten till nätverksdosor på arbetsplatserna. Därefter omvandlas den optiska signalen i regel till en elektrisk signal med hjälp av en data-ljusomvandlare, så att slutenheterna i sin tur kan anslutas via en vanlig koppar-patchkabel.

I byggnaden används oftast mycket tunna fiberoptiska kablar som bara består av de egentliga POF-fibrerna. Dessa är inte bara lättare att montera i murverk, utan i regel lite robustare.

 

Anslutning av glasfiberkablar

Vid köp av LWL-kablar kan du välja mellan olika standarder för kontaktanslutningar. Ett viktigt kvalitetskriterium när du väljer lämplig kontakt är infogningsdämpningen. Ju lägre den är, desto bättre är anslutningskvaliteten. Dessutom finns det för varje anslutning ett genomsnittsvärde för antalet kontaktcykler (bestående av vardera en anslutnings- och en avdragare) som denna klarar.

  • Fc-kontakten har idag ingen större betydelse vid anslutning till lokala nätverk, men är fortfarande populär på grund av den mycket goda anslutningsstabiliteten inom mät- och medicinteknik samt vid fiberkoppling till laser. Äldre LWL-installation för LAN och WAN kan fortfarande realiseras med FC-kontakter.
  • St-pluggen (ST för straight tip) har tagit bort den äldre standarden av F-SMA-kontakten och fixeras med en bajonettfattning på slutenheten. Dessutom har den en vridspärr för att skydda kabeln under stickningen. Förutom SC-kontakten är även ST-kontakten en giltig standard för installationskabel. Vid nya installationer i det universella kablaget bör du dock hellre använda SC-standarden. Vid äldre installationer med befintliga ST-kontakter får du fortsätta att använda ST-kontakter enligt kabelstandarden.
  • SC-kontakten är den rekommenderade kontaktstandarden för installationskabel, was särskilt relevant för det universella kablaget i byggnad och därmed till exempel för FTTH-installationer.
  • LCD-kontakten används tack vare sin kompakta konstruktion framför allt på aktiva enheter, till exempel på switchar. Men den har inte ett vridskydd, vilket gör den mindre lämpad för anslutning till slutenheter. Av denna anledning kombineras LWL-kabel, som ska ansluta en aktiv komponent som en switch med en slutenhet, ofta med en LCD-kontakt i den ena änden och en ST-kontakt i den andra änden. Kabeldragningen, som ska integrera en switch i husets kablar, realiseras i regel med en SC-kontakt för byggnadens kablar och en LCD-kontakt för kabeldragning av den aktiva komponenten i den andra änden.
  • MTRJ-kontakten har den egenheten att den får flera fibrer i en enda kontakt. Medan man med andra LWL-kablar per kabelände behöver två kontakter för var och en av de båda fibrerna och därför i princip kan göra fel i kabeldragningen genom att man på båda sidor ansluter den sändande eller mottagande änden, är detta inte möjligt med MTRJ-kontakten. Kabelstandarden har dock inte kunnat tillämpas i de flesta fall, eftersom den medför andra nackdelar. Den har till exempel inte en vridspärr och klarar därför i genomsnitt endast 500 cykler.